Jag är gravid.

De allra flesta vet det redan. Känns så sjukt att skriva om det. Att prata om det är också konstigt.

För vad ska man säga? Om det inte framgått är vi båda jätteglada! Men det är så ofattbart! Så konstigt och overkligt! Jag mamma? Fredrik pappa? Vi kommer någon gång under april månad hålla en livs levande liten baby i våra händer, intill våra bröst. Jag fattar det inte. Absolut inte. Trots att jag mått illa i snart 4 månader, trots att jag senaste 2 veckorna börjat känna små sparkar och knasiga rörelser i magen från den lille/lilla. Trots att vi lyssnat på det lillas tickande hjärta! Så kan jag inte helt förstå... Det är sånna känslor jag aldrig har känt förut.

Jag är glad att jag har världens underbaraste pappa till barnet. Att jag hittat mannen jag vill dela resten av mitt liv med. Det har jag på något sätt alltid vetat, sedan fösta början. Att han var rätt. Han skulle aldrig göra mig ledsen, med vilje. Han är en sån som bryr sig. En som älskar med hela sitt hjärta. Och jag är bara så LYCKLIG så länge hans hjärta slår för mig. Det är den bästa lyckan som finns. Kan inte ens fatta hur jag kan ha haft sån tur? En del hittar ju aldrig den "rätte". Så knäppt att jag redan så ung gjort det. Tur... ja det måste helt enkelt existera! Och jag klagar inte! Så lycklig att det är han och jag. Kunde inte hittat någon bättre, för mig är han bäst <3

Kärlek och förälskelse som varat i snart 4 år gör att det känns tryggt att låta

detta liv komma till världen. Du är efterlängtad älskade vän.  

Men hej! Mycket som hänt sen sist!

Man trodde man skulle ha ork och tid till sånt här bloggande var dag. Men det är bara att glömma... Livet rullar på med eller utan dator. Fick ändå "rycket" idag och kände att det skulle vara roligt att göra om och uppdatera bloggen lite för de få som kikar in här.

Cisse vår kissekatt har fått flytta från oss, och självklart är vi jätteledsna över detta. Men vad gör man när man har en knäppgranne som kattnappar ens ögonsten gång på gång. Nu bor hon i vilket fall hos min mamma, lever och har det bra. Men är en stor saknad efter henne var dag! Vår lilla gooosis!   

Sen så har jag sålt iväg min älskade pärla - "gamla Bettan" "Gullan" "Gulingen" - ja hon hade många namn min gamla volvo. Första bilen man ägde och aldrig var det nå krångel med henne. Men i och med att man fick jobb några mil hemifrån och soppapriset sakta ökas på för var dag, blev jag tvungen att skaffa en lite soppasnålare bil. Colten ska vi inte ens tala om, den stinker i avgaser och ska säljas snarast! Nu har Lisan en Vento - 92a. 

Inflyttningsparty har vi också hunnit med! Det var riktigt, riktigt roligt! Och jag bara älskar alla som kom. (även de som tyvärr inte kunde komma) Jag har verkligen HELT UNDERBARA vänner! Så påminn mig om det om jag skulle sitta och känna mig ensam och vara korkad nog att inte tänka på mina vänner. De betyder verkligen så jäkla mycket för mig! Spelar ingen roll på hur länge vi inte har träffats, för när vi väl ses känns det som det var igår vi sågs sist :-)

Ny hårfärg har jag tagit och skaffat mig, en ganska mörk kopparfärg. Blev rätt så nöjd, den kunde ha varit mer åt det ljusa/oranga hållet. Men duger bra som det är också, för ett tag. Är inte skrikröd eller utmärkande.

Mitt emellan blond och mörk skulle jag vilja säga, lite åt det ljus-brun-koppriga hållet.           

För det får jag tacka Erika, som färgade och klippte mig.  Toppen toppen, hörs snart igen! /  Lisa